Ett bättre jag

  Igår till fikat så unnade vi oss en donuts. Det är ju inte varje dag vi har sån lyx numera, med det här nya livet med nya vanor. Och så började genast det där inlärda beteendet glida upp till ytan. "Äter jag den här så måste jag motionera si och så mycket..." Det är ju egentligen ett rätt vidrigt sätt att marknadsföra välmående och hälsa. Odla ett dåligt samvete för att motivera folk att börja träna liksom? Borde det inte marknadsföras på det omvända sättet? Om du tränar och motionerar regelbundet så kan du då och då unna dig den där bullen (eller wienerbrödet). Åtminstone jag upplever den vinklingen som betydligt mer motiverande. Och framför allt mer positiv - jag behöver inte känna mig som en stor fet gris om jag så skulle titta på nåt onyttigt, istället vet jag att jag skulle kunna äta en med gott samvete. Därför att, det här är liksom en visdom som Emil sagt. Om jag säger nej till allt, hur länge kommer jag orka med det? Ingen vettig människa orkar ju leva så i längden

I somras när jag nådde toppen och kände att jag måste verkligen göra nåt åt min kropp, då stod vågen på 145.3kg - det är jävla mycket. När jag tog min första referenspunkt med Emil i september var jag nere på 144.7 och ett midjemått på 136 cm. Idag stod vågen på 141.7 och midjemåttet är nu 129 cm. Jävla skön känsla. Dels blir jag starkare igen men smågrejer som redan känns är att när jag har jeans på mig känns det inte som att de sitter som korvskinn, de känns nästan för stora. När jag kryper in och ut ur i vår lilla bil känns det inte som att det är en häffaklump längre utan att det går smidigare. Ont i ryggen, runt höfterna, den värken har nästan helt upphört. I somras var jag tvungen att vila ryggen då och då när jag promenerade med hundarna. Det behöver jag inte längre. Min största förändring tror jag är att jag äter mindre men oftare. Och när jag äter mer, för det gjorde jag på farsdagen (en extra portion med sallad och en fiskbiff) gjorde att jag mådde illa. Det var för mycket. D

Idag när jag fyllde i min sista måltid för igår, så insåg jag hur hungerskulden byggdes upp (när jag slarvade med ett mellanmål) och hur jag åt mera sen på kvällen. Det som jag ändå vill poängtera är att det inte längre rör sig om kakor, godis, choklad eller glass. Nej, istället blev det en (1) dl extra mysli. Men när jag spårade kalorierna insåg jag att mitt sista mål mat för dagen var den måltiden som innehöll flest kalorier! Sen vill jag också poängtera att min energi balans ligger säkert mellan 3600-3800 kcal per dag och det Emil och jag diskuterat är att jag skall sänka den till ca 3100-3200 kcal så att jag bränner det lagrade fettet. Fastän att jag byggt upp en hungerskuld och fastän att jag åt mer än jag brukade, så kom jag just och just över den överenskomna planen och fortfarande under min vardagliga energibalans. Frukosten var ungefär samma. Rågbröd med sallad, gurka och ost. Lunchen, jag försökte äta mer kolhydrater, så jag la till ris. Fullkornsriset är så jäkla äckligt (so

PT Emil gav mig en ny läxa, en uppgraderad version av kostdagboken. Istället för att fotografera all mat skall jag nu väga all mat. Initialt var syftet att kunna reflektera över vad jag äter, men allt eftersom första dagen gick igår ändrades fokus för att se att jag verkligen äter tillräckligt. Lärar jaget, som ganska länge funderat över hur man skall få esports elever reflektera över sin kost, blev närmast lyrisk då jag förstod att Institutet för hälsa och välfärd i Finland faktiskt har en online kostdagbok - på 3 språk! Om jag inte äter tillräckligt, bygger jag en hungerskuld som förr eller senare exploderar i massa skräpmat och som bygger äönnu mer skuld - allt det vi vill undvika. Emil lärde mig nåt nytt och viktigt.  Min b asala ämnesomsättning är den mängd energi min kropp behöver för att upprätthålla grundläggande funktioner i vila, som att hålla hjärtat slående och lungorna fungerande. Min basala ämnesomsättning ligger på ca 2600 kcal medan 3100 kcal är en grov uppskattning a

Jag hade inte förväntat mig att det här 54-åriga skeppet skulle gå att ändra kurs på, på en och samma dag, motgångar är och blir en del av livet. Det började för en vecka sedan då jag hittade en godispåse i skafferiet. Det tog två dagar att äta upp den. Det tog inte en dag, utan två. Det lustiga är att jag reflekterade för mig själv om att det inte mättade, och första dagen bytte jag ut godiset mot crunchy müsli istället. Båda dagarna hade jag ätit mat innan, så jag kompenserade inte en måltid utan jag hade ett sockersug. Senare samma vecka mölade jag i mig en liten påse med chips tillsammans med hundarna. Nå, det är ju inte hela världen. Med nya vanor och ett lite mer hälsosamt liv skall det ju finnas utrymme för godis och chips också, men i mer balanserad form än vad det var tidigare. Så jag borde inte få skuldkänslor eller hur? Sen, när man är lite över 50 så har man andra förpliktelser och måsten än när man var 20-25, vilket innebär att det faktiskt är svårt att komma till gymmet u

På mitt gamla arbetsställe var det alldeles för lätt att äta för mycket. Att fastän att sallad fanns, så hade man en (liten) tallrik för sallad och en (stor) tallrik för resten. Sen kunde man backa och ta mer, utan problem. Men även om man lagar mat är det lätt att hoppa över salladen. Även om man gör sallad, så är det lätt att ta för mycket mat för salladen kan man ta som "efterrätt". Så i mitt fall har jag börjat införa en matritual. Det tar några minuter längre, men resultatet brukar bli bättre - och hälsosammare. Jag tror de flesta gubbar/killar i min ålder är evinnerligt trötta på bantning och viktväktare, vi behöver rent konkret skapa nya vanor istället. Det visade sig vara ganska enkelt, och på så sätt faktiskt genomförbart. Dagens lunch, pasta och skinksås. I mitt gamla liv skulle jag först öst på pasta och sen några skedar skinksås ovanpå. I bästa fall hade jag tagit en tomat också. Det hade vart enkelt och snabbt. Hade det funnits sallad, så hade jag kunnat ta det e