Ett bättre jag

Jag hade inte förväntat mig att det här 54-åriga skeppet skulle gå att ändra kurs på, på en och samma dag, motgångar är och blir en del av livet. Det började för en vecka sedan då jag hittade en godispåse i skafferiet. Det tog två dagar att äta upp den. Det tog inte en dag, utan två. Det lustiga är att jag reflekterade för mig själv om att det inte mättade, och första dagen bytte jag ut godiset mot crunchy müsli istället. Båda dagarna hade jag ätit mat innan, så jag kompenserade inte en måltid utan jag hade ett sockersug. Senare samma vecka mölade jag i mig en liten påse med chips tillsammans med hundarna. Nå, det är ju inte hela världen. Med nya vanor och ett lite mer hälsosamt liv skall det ju finnas utrymme för godis och chips också, men i mer balanserad form än vad det var tidigare. Så jag borde inte få skuldkänslor eller hur? Sen, när man är lite över 50 så har man andra förpliktelser och måsten än när man var 20-25, vilket innebär att det faktiskt är svårt att komma till gymmet u...

På mitt gamla arbetsställe var det alldeles för lätt att äta för mycket. Att fastän att sallad fanns, så hade man en (liten) tallrik för sallad och en (stor) tallrik för resten. Sen kunde man backa och ta mer, utan problem. Men även om man lagar mat är det lätt att hoppa över salladen. Även om man gör sallad, så är det lätt att ta för mycket mat för salladen kan man ta som "efterrätt". Så i mitt fall har jag börjat införa en matritual. Det tar några minuter längre, men resultatet brukar bli bättre - och hälsosammare. Jag tror de flesta gubbar/killar i min ålder är evinnerligt trötta på bantning och viktväktare, vi behöver rent konkret skapa nya vanor istället. Det visade sig vara ganska enkelt, och på så sätt faktiskt genomförbart. Dagens lunch, pasta och skinksås. I mitt gamla liv skulle jag först öst på pasta och sen några skedar skinksås ovanpå. I bästa fall hade jag tagit en tomat också. Det hade vart enkelt och snabbt. Hade det funnits sallad, så hade jag kunnat ta det e...

 Jag fick frågan om jag inte skulle gå med i viktväktarna ? Och nej det skall jag inte. Jag vill inte räkna points resten av mitt liv. Jag vill inte göra en punktinsats. Det gör jag gör nu, för att må bättre och leva längre, för att genomföra det så funkar inte en "bantningskur" eller någon annan punktinsats.  Det går inte att säga "nu slutar jag med allt!" för vem orkar det i längden? Och livet blir bra tråkigt om man tar bort allt som är gott. Det jag försöker göra är att bygga nya vanor. Inte sluta nåt. Men börja med nåt nytt och få det nya till en bra vana. En ny vana som jag kan hålla mig med utan att känna att jag bantar eller att jag räknar points. Däremot med en näringsterapeut, som hjälper mig äta riktigt och mer hälsosamt, det är enkelt.  Jag har insett några saker på de här månaderna som jag nystartat på gym, och det är ungefär följande. Min kropp behöver 2500 kcal / dagen - det är rätt mycket mat om man tänker efter. Jag både kan, och viktigare, får äta ...

Utan reflektion sker ingen förändring. Eller kanske mer exakt, utan reflektion sker ingen märkbar förändring. Livslångt lärande, något som skall genomsyra livets alla skeenden, är svårt att uppnå om man inte stannar upp och reflekterar. Jag till vänster, Om nån skulle undra. Att mäta en förändring är svårt utan en startpunkt. Man måste ha nåt att utgå från, för att se förändringen eller utvecklingen.  När jag var 20 och gjorde min värnplikt så kunde jag gömma mig i skuggan av ett rep. 2.02 m och 70-73 kg.  Bröst och bringa som en frukostflinga. När jag senare började jobba som vakt i polisarresten så förstod jag att jag måste börja bygga upp mig. Den här bilden från värnplikten agerade som nån sorts startpunkt, tillsammans med min vikt. Självbilden var inte så bra, jag kände mig som en flaggstång som svajar i hård vind. Några år senare hade jag kommit en bra bit på väg. Samma längd, massor av timmar i gym i kombination med både konditionsträning och kampsport (judo + escrima) ...

PT Emil gav mig i "läxa" att fotografera mina måltider. Det kändes genomförbart och inte alltför betungande. Jag hade inte förväntat mig att det skulle få mig att reflektera över vad jag äter eller när jag äter, men det gjorde det. Det fick mig också att stanna upp på väg mot skafferiet och fundera över mina val: tar jag något onyttigt som choklad eller tar jag nåt som innehåller protein? Det är relativt lätt att berätta för andra hur de borde göra, men det är nog lite svårare att leva som man lär. Måndag 25 september gjorde vi en första mätning av mina värden, att starta kostdagboken på tisdagen den 26 kändes naturligt, det blev som ett riktigt avslut på nåt gammalt och där jag försöker vara mer medveten i framtiden.. Även fast det ser nyttigt ut från dag ett, så skedde förändringen dag ett. Bara en sån sak att om jag lägger på sallad och gurka så minskas smörgås mängden från 5 till 2-3 bröd. Det finns ingen anledning att oroa sig för det förflutna. Det viktigaste är att lär...

  Jag har ganska länge inte rört på mig tillräckligt samt ätit för mycket. Även fast jag inte druckit några kopiösa mängder alkohol utan satsat på kvalité framför kvantitet, så är det många bäckar små som gjort att midjemåttet är 136 cm. Det är därifrån jag startar för att ändra mina vanor för att må bättre och leva lite längre. Hur kunde det bli så här? Tja, en orsak är att när min far lämnade oss hastigt och oväntat sommaren 2017 så utlöste det en depression, senare kunde jag också erkänna för mig själv en burnout som startade samtidigt som jag utvecklade esporten i skolan i Finland. Jag grävde ner mig i arbete för att slippa tänka på att min far fått en tumör (som opererades bort!). Depressions medicinen jag fick har bieffekten att man går upp i vikt, men det överskuggas av resultatet - att man mår bättre och blir frisk. Allt har sin tid, och nu är det dags att sakta avsluta den och istället ändra vanorna. Personlig tränare? Ärligt talat så har jag varit avig mot personliga trän...